Kollar in ringfingrar

Kunde inte undgå att läsa sexspalten i kvällstidningens söndagsbilaga.
Någon ställde frågan om "Stora fötter = Stor penis?". Svaret var att man hellre ska titta på mannens ringfinger. Har man ett långt ringfinger visar det att man har mycket testeoron och därmed större...
Idag har jag studerat ringfingrar på fikarasten och försökt hålla mig för skratt... :)

Vår i luften och nya utmaningar

Får SMS av Sonen som fått vårkänslor där han är, 33 mil söderut.
Pratar med Mamma och Pappa som precis kommit fram till Spanien. Ingen snö. Med kortärmad står Mamma och planterar blommor på takterassen.
Jag får trösta mig med att stora vägen jag springer på är fri från snö i alla fall. Och att det är ljust mycket längre på kvällen nu. Det finns hopp. Det kommer att bli sommar i år. Igen.

Idag har jag fått erbjudande om ett nytt spännande projekt på jobbet. Jag har tackat ja vilket innebär att mina ordinarie sysslor kan bli gjorda av en vikarie till mig om projektet visar sig att vara mer än den halvtid som det var tänkt från början. Projektet startat snart och varar fram till Oktober. Jag är taggad.

Fick mail igår från löparklubben där "någon" lovat att springa naken på Påskruset om det blir fler än 10 på träningen. Det dinglar i skogen...Tyvärr fick jag nyss nytt meddelande att de bara var 4 st så nakenchocken blir inte av. Tyvärr. Om vi inte triggar igång en ny utmaning förstås...Saknar måndag kl 6-klubben och måste åka hem någon måndag så jag kan vara med dem igen!

2nd thoughts

Den här veckan har jag haft tid att grubbla mycket över livet när jag tränat och promenerat på kvällarna i min lilla arbetsby 11 mil bort från hemma.
Mindre bra: Jag är inte hemma. Borta bra men hemma bäst.
Drivmedlet till bilen kostar mer än någonsin så av ekonomiska skäl åker jag inte hem förrän på torsdagar. 3 nätter borta från min älskade make och min älskade dotter.
Bättre: Jag har världens roligaste arbete. Jag har valt den här förändringen själv. På lång sikt är det världens chans. Chans att utveckla mig inom projektledning som är det roligaste jag vet.
Om 3 år ska Dottern börja gymnasium och vi kanske flyttar med henne...? Sonen bor 33 mil från hemma. Och han klagar inte...

Nu SKA jag börja. Bara sätta igång. Skriva på den där boken som jag har tänkt på en längre tid. så jag sätter igång. Då pajar datorn. Är det någon mening med allt som sker? Jag VILLE verkligen börja nu. Måste införskaffa en ny mini-pc så jag kan skriva. Det är säkert dyrare att laga den gamla skrutten.

Något inom mig säger att jag ska bli författare. Alla varnar för att det är svårt att livnära sig på att enbart skriva. Få förunnat.
Kanske behöver jag tiden. Tiden att grubbla. För att veta vilken riktning jag ska ta.
Med lite perspektiv inser jag att livet är härligt. Precis som det är. Ändå.