Under mitt morgonpass mötte jag en mycket överförfriskad kvinna på väg hem. På höga klackar vinglade hon fram. Att döma av mobilsamtalet verkade hon ha kärlekstrubbel. Samtalstonen var så hög att det var omöjligt att INTE lyssna. Kände mig i det läget nöjd över att vara jag istället för att vara hon en sån vacker solig oskuldsfull morgon. Sprang förbi hennes hus och där satt gamla pojkvännen och väntade på trappan…undrar just vad hon hade att vänta…olika falla ödets lotter.
Lugnt på jobbets telefon och man får mycket gjort när man är nästan själv. Fick tillfälle att börja läsa lite Projektledning.
Hjälpte Krögaren som vanligt efter jobbet.
Pappa ringde från Spanien. Mamma har blivit sjuk. Vi hoppas att den spanska medicinen verkar så ni får njuta av sista dagarna där.
Frös in i hela märgen och gick ut en promenad för att få upp värmen (som vanligt blev det några km springning också...kan inte låta bli...). Och som vanligt hann jag precis hem på trappan när regnet plötsligt började vräka ner....Jag måste ha ett gott öga till Han där ovan.
Kid 1 ringde från en levande fäbod. Hans mamma är lugn och rofylld. Även om han avslöjade att grannen lärt dem säga fula ord på finska...
Tänk att Mammas Busnel kavaj som säkert är 30 år gammal nu är min favorit!
