Tänk vad man kan ändra sig själv bara genom tankens kraft.
Innan tävlingen var jag trött, kände mig tung och hade inga stora förväntningar.
Efter tävlingen var jag pigg, kände mig lätt som en fjäder och hade stora hopp om personligt rekord på höstens tjejmil.
Jag och Tvillingen sprang Ludvika stadslopp med Pappsen som chaufför.
Distans 6,2 km. Tid 25,37. Placering 5:a. Hade nöjt mig med 30 min eftersom jag trodde formen var kass så här i början på året. Trodde att det var 2 km kvar och det visade sig att jag var inne på sista kilometern - hej och hå! Pappa stod och peppade mig vid upploppet så jag kunde göra en sista rusch. Och det bästa var att jag inte alls var så slut och flåsig som jag brukar vara. Det gick som en dans. I efterhand skulle jag ha satsat på att slå vinnaren som bara var 3 minuter före mig.
Efter duschen blev det lunch på Mcdonalds innan hemfärd.
Det blev en härligt peppande rolig dag som jag avslutade med vitt vin och cashewnötter. Kanske inte bästa formtopparen men ack så njutningsbar...
Nu går jag mot nya rekord. I år kommer bli mitt bästa Tjejmil ever.
