Hur mycket snö kan det komma egentligen? Tar det aldrig slut?
Kung Bore håller kvar sitt kyliga grepp.
Jag och Krögaren har haft möte på Hab om Kid 1. Vi försöker, om möjligt, mildra en fastställd diagnos för vårt barns framtid och vill göra en ny psykologbedömning eftersom den senaste gjordes för så länge sedan. Men utan diagnos går man miste om samhällets resurser. Som förälder blir man splittrad. Man vill att livet ska bli underbart för sitt barn. Arbetsförmedlingen tycker att människor med diagnoser är ”bra kunder” eftersom man kan erbjuda dem fler arbeten. Bidrag är bra. Left is right. Väntetid minst 1 år. För en som är van att alltid ligga steget före är väntan en tålamodskrävande dygd. Kanske ska vi bara vara tysta och nöjda istället?
Flygande Jacob avnjöts Runt Hörnet. En av få gånger jag och Krögaren får mysa lite tillsammans.
Kid 1 ringer och berättar att han ska spela in en egen låt på skolan. –Du låter lycklig? – Skojar´u?!
Kid 2 ska också börja spela gitarr och får, som hon är van vid, ärva. Första spelboken hittas dock inte trots upp-och-ner-vändande av hus.
Har kommit på att jag ofta TÄNKER order PUCKO när jag antingen åker bil eller är ute på någon mörk väg och springer. Men jag skulle aldrig SÄGA det högt…:
Använd blinkersen Pucko! Använd högra pedalen lite också Pucko! Kommer Du av vägen idag eller Pucko! Men du vilket Pucko!
Henrietta är glad
Henrietta spritter…och springer…
Henrietta har gjort en snölykta
Henrietta har fått helkroppsmassage
Henrietta njuter
Henrietta är nöjd
Henrietta har snart druckit ur en påse grönt te ”Advent” från Gamla Stan ur sin julröda tekopp från Indiska
