-Mamma, det svider när jag kissar, säger Kid 2 i telefon när jag sitter i möte.
Vi får en akuttid och får, med tanke på att vi egentligen inte har någon akut på orten, vara glada över att slippa åka 2 x 15 mil.
Magen gör ont, är full som en ballong och allt är jättejobbigt.
–Jag är så kissnödig men det kommer ingenting. Pappa ska vara här! Mera gråt och skrik. Men mamma får duga nu. Doktorn lägger på en bedövningssalva och sätter i en kateter och så plötsligt släpper det och kisset flödar. Systern får ihop nästan en hel liter! Lämnar sjukstugan med en helt ny dotter. Inga bakterier och inga fel. Allt som vanligt igen. Iväg till stallet, ridlektion och sen kissning igen. Inga problem. Återbesök nästa morgon med pappsen och morgonurin i ett rör. Helt normalt igen. Svar på kisset får vi på fredag. Vi pustar ut och tycker att det är skönt att det inte var värre ändå.
-Vad hemskt att inte kunna kissa när man är supernödig. Doktorn sa till henne att nu vet hon minsann hur gubbarna med prostata har det.
