Utdragning av visdomstand stod på agendan kl 13 idag.
Gamla trogna tandläkaren har blivit ersatt av en tandläkarissa från Polen.
Vid förra besöket var hon så försiktig att hon knappt nuddade på tänderna. Hon frågade om det gjorde ont innan jag ens hade hunnit gapa. Inför detta besök undrade jag därför om denna kvinna verkligen var kapabel att dra ut en visdomstand.
Alla berättelser ur det förflutna om visdomständer med rötter långa som spagetti kom konstigt nog upp till ytan nu. Så passande.
Efter tre toalettbesök, med kallsvettiga händer och darriga knän tog jag mig uppför folktandvårdens bruna trappa.
-Jaha, varsågod. Då var det dags, ekade sköterskans röst i väntrummet.
Hmmm…lite bedövning säger issan…inte spänna mig…lugn…slappna av…tången in i munnen, bända, vrida och vips! En blodig varulvstand med en märklig j-formad spets såg dagens ljus. Jag har blivit berövad en kroppsdel. Och vilket otroligt bra jobb issan gjorde. –Är det redan klart? mumlade jag med den blodiga bomullstussen hårt pressad i käken.
10 minuter från fotens inträde i rummet till fotens steg ut ur rummet!
En eloge till Sveriges tandläkarvård. Att det dessutom kostade hälften av vad jag tänkt mig gjorde ju inte saken värre. Kan man säga att jag sparade 500 idag? För 500 kan man: gå på massage eller köpa ett par drinkar eller en ny tröja eller en ny parfym eller en present mina barn (eller till min man) eller spara eller….Skulle jag ha frågat om jag fick ta med tanden hem och lägga den i ett glas vatten…utifall…?
-Ät inget på tre timmar! Tur att jag hann äta lunch.
Av skadan blir man vis….eller av visdom blir man skadad?
Andras dårskap är den klokes visdom.
På kvällen i fåtöljen infann sig en märklig trötthet. Nerklubbad.
