lördag 27 juni 2009

Ultraljud och nya trosor




Uppstressad till tusen åkte jag från jobbet före lunch för vidare färd med Kid 2 till lasarettet 7 mil bort på årets hittills varmaste dag. Ultraljud på urinblåsa, njure och lever utfördes. Allt såg bra ut med enda anmärkningen att vänstra njuren hade en lite ovanlig form än vanligt. Men det är medfött och inget farligt. Någon procent av befolkningen har tydligen lika.
Krögaren fick sitt förbrukningsmaterial till baren via ett besök på ÖB, Kid 2 testade Mc Chicken och fick en ny favorit med mycket godare bröd än den gamla vanliga Cheeseburgaren. Vi firade fredag och gick på lite shoppingtur. Se vilka fynd vi gjorde på H&M; ett nattlinne till mor, en hello-kitty-bh till dotter och så några nya trosor. Det fanns behov av nya trosor kan jag tillägga.
Mötte upp Kid 1 på Baren när vi kom hem. Hade precis kommit med bussen från Farfar efter en veckas sommarlov hos Farfar och Gudrun. Kungen hade köpt tidningar. George och Jane kom med sommaren som vanligt. Äntligen får Krögaren vila upp sig lite från matlagningen. Och köket skiner blankt när en kvinna har varit där...hi, hi...har jag rätt eller...?
Skön stund i solen på kvällen. Kidsen försvann ut med kompisar och här sitter jag. Hade jag varit helt frisk hade jag tagit ett härligt kvällspass löpning men jag avvaktar. Eller som dom säger bortom berget: I da blir de itt nö - men i möra - då klämmer vi!

Sommar med Ernst

Jag vill vara som Ernst.
Han verkar så lycklig.
Istället för att deppa över regn och rusk
väljer han att tycka det är mysigt och vackert.
Jag och Kid 2 tittade på premiäravsnittet av Sommar med Ernst.
Skäms för mina pessimistiska katastroftankar men kan inte låta bli:
Vad är hans mörka hemlighet. Det GÅR inte att vara så perfekt. Hur gör han när han blir arg. Har han aldrig en dålig dag. Har han aldrig känt sig deppig?
Nej, han har nog valt att tänka positivt istället när de tankarna kommer.
Han är inte en ältare.
Jag jobbar på det. Jag ska bli som Ernst.
Sommar med Ernst.

En gång löpare - alltid löpare


Tidig morgon.
Benen tunga och trötta.
Jag fryser.
Människan lat av naturen och undrar varför.
Något tar emot.
Tänker inte. Bara gör det. Har bestämt mig.
Vet ju vad det ger.
Välmående. Styrka.
Hälsa.
Börjar jogga.
Regndropparna faller nerför skärmen på
kepsen.
Värmen stiger. Första svettdroppen tränger fram.
Fåglarna kvittrar. En solstråle kikar fram.
Skogen är tyst.
Uppförsbackar och
nerförsbackar.
Något händer.
Det lossnar.
Run to the hills. Extas.
Lycka. Välbefinnande.
Stegen blir längre
och snabbare.
En löpares Cresendo.
Uppförsbacke. Trötta ben.
Det är i backarna man rycker!
När det går tungt ska man rycka och dra ifrån sina konkurrenter.
Dåliga tider – Bra tider.
Ser målet framför mig.
Nöjd. Glad. Frisk. Stolt.
Kroppen säger Tack.
Stannar en stund. Njuter av naturen.
Njuter av livet.
Två timmar har gått. Ännu ett långpass.
Och hemma sover alla. Alla utom katten.
Bara jag, katten, Backa-Rolf och brevbäraren är vakna.