Långpass på grusig asfalt

Vaknar tidigt av solens strålar som letar sig in genom fönstret.
Jag och Krögaren läser morgontidning och dricker kaffe ur stora helgmuggarna.
Kidsen sover.
Långpass. En av de stora behållningarna i livet. 6 plusgrader. Slår av 80-talsmusiken och lyssnar på fåglarnas kvitter. Njuter av solen. Av livet. Av att springa.
Vägen är grusig. Springer i kanten så mycket det går och njuter av mjukt under fötterna. Vår.
Kommer hem lycklig och lite trött i benen 120 minuter senare. Medelpuls 147 (ca 70-75% av max).
Nu ska det gräddas våfflor!

11-åringar på väg uppåt

-Ni är faktiskt bara 11 år. Då ska ni inte vara själva, säger jag till Kid 2 när hon och Kusinen ska sova själva hos Kusinen.
-Men vi är faktiskt 22 år. Tillsammans. Det är mer än myndig.
-Ha! Den duger inte.
-Jag kan känna Dina blickar, säger hon sen...
Slutade med att jag hämtade hem Tjejerna till oss istället. De fick låna Storebrors rum och se på filmer och mysa. Tryggt och bra.
Tänker för mig själv på allt som skulle kunna hända för två ensamma 11-åringar...men jag säger inget. Bara tänker tyst.
Kid 2 har i alla fall lyssnat och tagit till sig att jag gör det av kärlek.
Tror att de båda två var glada över att jag hämtade dem.

Crawlar mig fram

Jag och Kid 2 simmade 1 km på badhuset. Testade min nyfunna crawlteknik och det är riktigt roligt! Även om Kid 2 ville att jag skulle simma bredvid henne hela tiden. Fick bli en slags kompromiss så vi blev nöjda båda två. Sen myste vi i bastun.
Kid 1 var trött efter friluftsdag med skidåkning och ville inte vara med oss.
Vi handlade och åt jättegoda tacos hela familjen. Gjort med extra mycket kärlek!
Så härligt med fredagkväll! Veckans bästa dag!