-Ni är faktiskt bara 11 år. Då ska ni inte vara själva, säger jag till Kid 2 när hon och Kusinen ska sova själva hos Kusinen.
-Men vi är faktiskt 22 år. Tillsammans. Det är mer än myndig.
-Ha! Den duger inte.
-Jag kan känna Dina blickar, säger hon sen...
Slutade med att jag hämtade hem Tjejerna till oss istället. De fick låna Storebrors rum och se på filmer och mysa. Tryggt och bra.
Tänker för mig själv på allt som skulle kunna hända för två ensamma 11-åringar...men jag säger inget. Bara tänker tyst.
Kid 2 har i alla fall lyssnat och tagit till sig att jag gör det av kärlek.
Tror att de båda två var glada över att jag hämtade dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar