Gästinlägg från Bicepsbruden

Min vän Göteborskan gjorde mig nyss pinsamt påmind om mitt smeknamn under gymnasietiden. Efter en grov analys frågar jag mig: Var skidgymnasiet imponerade av mina stora biceps eller blev jag hånad som träningsnörd? På den tiden, när jag hade ett träningsfreak till boyfriend var det bannlyst att äta pizza och såna fettdrypande saker. Inte konstigt att man har haft matnojjor i sina dagar. Men jag fick med mig lärdomen att man mår bra av att röra på kroppen och äta vettigt. Lärde mig också att det lätt kan bli en fixering och att man ska flytta fokus från sig själv.

Idag tränar jag för att:

 Jag mår så himla bra av det
 Jag orkar mycket mera. Blir pigg som en mört!
 Det är en utmaning att se hur mycket kroppen orkar
 Det är en morot att ha ett mål, t ex att springa en minut snabbare…
 Det är skönt
 Jag är nästan aldrig sjuk och jag inbillar mig i alla fall att jag förebygger framtida sjukdomar
 Jag blir en bättre mamma. Och fru också förstås…
 Jag blir gladare
 Allt känns lättare
 Jag älskar alla mina glada träningskompisar – både på gymet och i löparspåret!
 Jag gillar livsstilen

Bicepsbruden är död men Henrietta lever. I allra högsta grad.

Minutjakt

Fick en bild av min löparkompis från helgens springtävling. Tur att jag var i kanten så jag inte syns. Jodåsåatt - jag hade min egen klocka jag med...Med fokus på tiden. Tiden ÄR SÅ viktig för oss löpare! Heja på!