måndag 15 juni 2009

Hostningar som övergick i ett stort leende

Det retar i halsen. Det kittlar i halsen. Kid 1 hade ont i halsen igår.
Det är Lingonveckan på gång.

Möten på jobbet. Jag vill vara effektiv och aldrig ha möten som är över en timme. VD:n vill ha diskussion och gärna längre möten som ger något. Tror att vi båda vill väldigt väl och mycket men ändå har vi alltid olika vinklar och synsätt. Men jag inser att det är väldigt bra. För tänk om alla vore helt lika - då skulle det stangera och inte bli någon utveckling.

Uppstressad och trött efter jobbet. Hem och plocka ihop och skälla på Kid 2 för att hon inte gör något hemma. Hade diskussion om att man måste vara med och ta ansvar hemma. Man kan inte bara glassa runt hela tiden. Det går att njuta och ha sommarlov och ändå ha lite struktur, ordning och reda på sin dag. Och någorlunda regelbundna matvanor. Det mår man bäst av.

Eftersom det retade och hostade i halsen hoppade jag passet med löpklubben ikväll. Shit - nu känner jag mig som en svikare! Jag som hade sett fram emot att få åka mittemot älven till SPA-ägaren.
Något inuti mig drev mig ändå att ställa mig på löpbandet - om så bara för 5 minuter. Det slutade med 10 km i tempo 12 km/h. Pigg som en mört med ett leende på läpparna. Lycklig. Frisk. Stolt. Born to run.

Inga kommentarer: