Tunga, tunga ben sprang härlig mil-tur i skogen. Känns som när man började springa för första gången för 100 år sen. Är det förkylningen eller semester-frossan som tynger ner benen?
Å andra sidan är jag inte en sån som grämer mig över att inte formen är på topp nu inför årets Tjejmil. Långsiktigt. Gör mitt bästa nu och sen går vidare mot nästa år igen. Även om tävlingsmänniskan finns där så finns det faktiskt viktigare saker i världen att tänka på än att sätta tidsrekord. Har insett att tiden går så fort så man kan liksom inte stressa fram ett bra resultat. Var sak har sin tid.
Sinnet lättade när vi cyklade ner och hämtade nya springskorna. Känns som att gå på moln när skorna är helt nya! Sugen att springa redan nu!
Kid 2 var hos Algot och ryktade honom och kom hem. Lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar