torsdag 17 april 2008

Att våga misslyckas


Den lilla flickan fick alltid höra hur duktig hon var. Det gjorde att allt annat än att vara duktig var ett misslyckande. Hon hade stora krav på sig att alltid vara duktig. Tänk om hon hade insett att hon duger som hon är. Att vara den man är och att våga misslyckas.
Nu ska jag våga misslyckas. Jag ska börja ta för mig av livet och njuta av livet. Varje dag. Jag är den jag är och det duger. Jag förlåter mig själv och jag ska börja älska mig själv. Ta det med en klackspark.

Kid 2 gick vidare till den stora finalen på Söndag. Jag ska inte säga att hon var duktig utan att hon duger som hon är och att hon ska våga misslyckas.

Jag älskar min man så otroligt mycket. Han är det bästa som hänt mig och det måste ha varit meningen att jag skulle träffa honom. Tacksam.
Carpe diem!

Kvällspromenad med Krögaren och Kid 1 i det härliga vårvädret.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma.
Ett barn som får stryk lär sig att slåss.
Ett barn som hånas lär sig blyghet.
Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete.

Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod.
Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta.
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa.
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig känna kärlek i världen.

Kram YM

Spader Madame sa...

Det är svårt det där, man ska vara snygg och/eller duktig, helst bägge två naturligtvis. Man ska prestera och visa vad man kan... och det är klart... vem vill vara en liten parasit, eller en ynklig en?

Men visst får man uppmuntra och berömma. Bästa sättet att hjälpa barnen är väl att vara en kreativ förebild som vågar misslyckas, för att lyckas emellanåt!

En utmaning eller hur...inte ens som uppfostrare eller förebild kan man lyckas jämt.

Kram!