Separationsångest!

Kid 1 har varit borta på konfirmationsläger i 2 dagar. När jag släckte lampan i hans rum fick jag en släng av separationsångest. Tänk att han kanske ska börja på gymnasium i Tidaholm hösten 2010…Blir nog värre för mammsen än för honom att separera. Han är ju liksom en del av mig. Jag mår bra av hans närvaro. Så lugn, trygg och jordnära. Och sån humor. Men vi har dem bara till låns och det är deras liv. Vilken chans i livet för honom! Det är bara att vänja sig vid tanken.