Trötter blev Pigger

Tänk vad lite träning kan ge stor effekt!

Var jättetrött efter jobbet och det var hur nära som helst att jag åkt hem och lagt mig på soffan.

Men jag hoppade upp på löpbandet och fick energi av de andra på funktionell träning. Sen var jag pigg som en mört!

Kid 2 har teorivecka på Stallet och hade Pilatesklass på gymet så hon var också där! Hon tyckte det var jättespännande!

Åt havregrynsgröt med äppelmos och kanel när jag kom hem. Det är så gott åt magen.

Sen såg jag Kalla åkte hem Sveriges första OS-Guld!! Vilken äkta härlig idrottsglädje det bor i den tjejen! Jag är djupt imponerad. Att vara bäst när det gäller är en stor konst. Kul!

Kid 1 har friluftsdag imorgon och fick göra sin matsäck själv. Henrietta visste inte om det och började genast tänka katastrof när vi inte hade hunnit handla godsaker till ryggan....sån tur att hon har Krögaren som tar ner henne på jorden och visar att allt inte behöver vara perfekt...

Krögaren tycker att det är katastrof när Henrietta tittar på Spårlöst mitt uppe i Herrarnas skidtävling. Jamen, jag hann ju se det viktigaste avgörande ändå - i reklampausen.

Sköna Söndag

Åkte 21 km skidor igår! Tänkte att jag skulle ta det väldigt lugnt. När man sen kommer igång efter ett par kilometer går det liksom inte att åka sakta. Blev ett rejält pass med mycket stakning för armarna. Otroligt skönt! Sen hem till Mammsen och Pappsen och fikade.
Hade en trevlig kväll med Bollebygdarna. Fick ta ett glas vin när jag hade hämtat Kid 1 på tågstationen sent. Krögaren spelade härlig 80-talsmusik på vinylskivor. Nostalgistund.
Blev rätt sent innan vi kom i säng.
Sen upp tidigt i morse; Krögaren på baren och Kid 2 på hockeyträning.
Jag och Pernilla tog en skön promenad i byn. Jättefint vårvinterväder!
Nu har de dragit vidare till Sälen och en veckas sportlov med skidåkning, bastu och mys.
Nu blir det Ju Jutsu för Kid 1. Själv ska jag handla, laga matlådor och ha en slapp söndag.
Snart dags för ny arbetsvecka igen.
Bara två veckor kvar till Helsinki för mig och Krögaren och Sportlov hos farmor i Stockholm för Kidsen! Wuuiiiiii!!!

Fortsatt kallt

Vad fort den här veckan gick då!
Jag och Kid 2 hade en mysig fredageftermiddag på badhuset. Det blev 40 längder (1 km).
Sen drog hon iväg till Stallet på spökövernattning!
Jag hade med mig 2 stora starka tonårsgrabbar och hämtade pizza till middag.
Pizzerians Husets Sallad är supergod till mig. Sen blev det Let´s Dance och en tidig kväll i säng.
Upp tidigt i morse.
Krögaren åkt på jobb.
Kid 1 åkt till Borlänge.
Kid 2 på Stallet. Har Stalljour hela dagen.
Minus 28 grader kallt. Väntar på att det ska bli varmare så jag kan åka skidor.
Ikväll får vi besök från Bollebygdfamiljen på väg till Sälen. Bäddar rent och tvättar lakan till deras ankomst. Vi har inte träffat dem på 10 (!) år så det blir spännande!

Svaghet blir styrka

Märkte först efter någon timme att hon inte hade någon hand.
Vilken otroligt utvecklad skicklighet att dölja sin svaghet. Hon gjorde allt som vanligt – med bara en hand.
Varför blir vi så duktiga på att dölja våra svagheter? Är det en överlevnadsinstinkt ärvd från våra förfäder? Hur skulle det bli om vi istället blottade våra svagheter, lyfte fram dem och såg dem som styrkor?
Ändå hittade jag inget bra tillfälle att fråga. Såg att det inte var olycka utan en ofärdig utveckling. Tänk om hon tar illa upp om jag frågar, tänk om det är en fosterskada orsakad av mediciner, finns en hund begraven, en stor sorg, ett långt missbruk – många tankar flimrar förbi. Hon hade säkert blivit glad om jag frågat och inte bara låtsades som jag inte sett. Ändå förblev jag tyst. Jag, som ändå har viss erfarenhet i området. Med detta vill jag säga att jag nu jobbar på att bli mer spontan och inte så himla rädd för att fråga.

Ständig uppkoppling

Knappt hinner vi ta mark förrän de små apparaterna med tusen nya tekniska finesser slås på – det plingar och låter överallt. Kostymklädda gossar stressade upp över öronen med datorn i ena handen, mobilen i andra och hörlurarna i öronen. Ska man skratta eller gråta?
Vart tog mötet mellan människor vägen? Hur många ser varandra i ögonen längre?
Wake up people – look outside the box!

…eller Zeb Macahan?

Förundras över de som kan slappna av så mycket så de kan somna – var som helst! VD:n berättade att han somnade så han missade flyget – DET skulle aldrig hända Henrietta. Känner mig mer som Zeb Macahan – alltid ett öga öppet…man vet aldrig vilka rovdjur som dyker upp vid lägerelden..
Ler för mig själv när jag reser eftersom det påminner mig om när jag var ute med min forna kollega i USA och Tyskland. Vi åkte ”trafikare” och skrattade mycket. Hade jättelust att lägga mitt artiga, duktiga jag åt sidan och fråga taxichaffisen i Amsterdam: -So….what about the hookers in the windows…are they still there? Tur att man har en spärr som gör att man inte tappar kontrollen. Men ändå – vore det inte härligt att tappa kontrollen ett tag..
När jag reste med Sven var det mest äldre män i Automotivebranschen. Idag slås jag av att det är många nya unga förmågor, och många fler kvinnor. Ack och ve, kommer till insikt att jag överlevt en generation och börjar bli äldre..

Är jag en tibetansk munk…?

Läste någonstans att munkar som reser med flyg långt måste sätta sig och vila efter resan så själen hinner ikapp kroppen. Kunde känna igen mig i det när jag hade ett stort behov av återhämtning efter 3 flygresor och 2 tågresor.
Har jag varit en munk i mitt tidigare liv? Jag kanske ÄR en munk? I så fall är jag älskad av mina Kids – de älskar munkar!