Sorg och brännboll

En sorgens dag. Har tagit farväl i kyrkan av min kära kollega.
Det var jobbigt men känns skönt att detta avsked finns i kyrkan.

Klassfest på kvällen med Kid 2, picknick, bad och brännboll.
Strålande vackert väder varje dag. Sommaren har onekligen börjat bra!

Jag vill springa men det vill inte mina ben

Framsida lår har ont. Svårt att sätta sig. Ännu svårare att resa sig.
Det är sviter man får ta efter ett Maraton. Som tur var räddade favoritmassören mig på måndag kväll och slätade ut de värsta muskelknutarna.
Började klippa gräset med handjagaren. Krögaren mötte halvvägs med motorklipparen. Sommarens stora aber och det växer så det knakar.
Krögaren köpte nya fina ballerinaskor till Kid 2. Vita med röda prickar och röd rosett. Blir fint till avslutningen med kjolen hon köpte i Stockholm. Även Kid 1 fick skor av mig på tisdagen. Storlek 43 (!).
Underbart härligt högtryck står stadigt ovanför oss hela den här veckan också. Kvällspromenad med kidsen och de stela benen.
Vi har en ekorre i vårat träd på tomten.
Börjar längta till Cypern och beställde bl a det här från H&M online shopping.

Lär känna dig själv – spring Maraton

Jag klarade det! Årets Mål nr 2 är uppnått! Här poserar Kid 2 med finishertröjan som alla målpasserare får. Hämtade ut min nummerlapp för att deltaga i det 30:e Stockholm Maraton på lördag morgon. 18 tusen anmälda. 8 tusen sprang för första gången och där ingick jag. 4 tusen kvinnor och jag kom 907:a.
Träffade Tvillingen och ett rutinerat gäng från bygden i en skuggig slänt vid bajamajorna före starten. Man måste vara förberedd. Vaselinburk, vätska, kissa, bajsa, muskelsalvor, solglasögon, keps. 27 grader vid start kl 14. Inga problem de första 30 km – var hur kaxig som helst över västerbron på första varvet. Man måste springa väldigt ekonomiskt och knappt lyfta på fötterna. Farmor och kidsen hejade två gånger längs banan. När jag såg stadion och gick in för andra varvet hörde jag att ledaren var på västerbron på sitt andra varv så jag blev inte varvad i alla fall. Hade tänkt springa 6 minuter per km hela tiden och fram till 30 km gick det bra. Blev nästan lite gråtfärdig utanför slottet vid 30 km skylten.
Sen sa hela kroppen ”stanna, stanna, du ska inte springa mer” och fastän jag hade bestämt att springa hela vägen så stannade benen och började gå vid västerbron på andra varvet. Sen var det en kamp hela sista milen mellan att gå och att springa, eller rättare sagt försöka röra två timmerstockar till ben. Värmen var aldrig några problem men magen tyckte inte om all sportdryck och det blev liksom inte lika roligt att springa. Hela magen hade håll. Krögaren såg banprofilen på nätet hemma och jag hade visst haft 7,23 per minut på slutet, rena promenadtempot. Försökte med Tvillingens råd att köra en projektgenomgång i huvudet för att skingra tankarna. Började 3 gånger med första projektet matta VW Caddy Maxi, men jag blev avbruten av mig själv varje gång när jag kände hur törstig jag var. Sista 3 km tänkte jag att nu får det bära eller brista så då sprang jag resten men varenda liten meter var en kamp. Att en del stod och spydde och att några svimmade runt omkring blev helt normalt. Vissa blödde av skavsår från linnen och byxor. Glömt vaselinen? Någon hade visst fått väldigt bruna byxor….och jag kan väl avslöja att i början när det var tätt mellan löparna kom det en och annan ohygglig odör.
Jag klarade det och gissa om jag var stolt när jag sprang in i mål på stadion. Jag har gjort det! Man fick varmkorv och öl efter målgång men jag var inte ett dugg sugen. Var tvungen att bara fortsätta gå bort till svärmors hus annars hade jag aldrig tagit mig hem. Visserligen bara max en km men varenda steg var jobbigt. Kände mig som A-lagaren jag sett trampa luft på fredagkvällen när vi strosade mot stadion och lyssnade på Kizz.
Konstigt men lårens framsida är det som gör mest ont. Har fullt sjå att gå i en trappa och att sätta mig på toa och komma upp igen.
Just nu känns det som att det inte blir någon mer mara för min del men man ska aldrig säga aldrig. Nästa år kanske jag står där igen. Aldrig sluta springa och mindre sportdryck så kanske det går bättre. Tror visst att tiden blev 4:19. Bävar för att se foto på nätet snart….Men jag gjorde det. Nu klarar jag allt!

Sanningar

Har sett att Loppanlej hann före mig i utmaningen men här kommer mina sanningar i en rasande fart och med en hel del känsliga avslöjanden - utmana det den som törs!

3 namn jag går under:
Henrietta
Mario
Pottimor

3 saker som jag har på mig:
Beiga ”bekvämchinos” för att jag cyklar till jobbet
7 år gammal vigselring
Svarta hipsters

3 saker som skrämmer mig:
Oprovocerat våld
Rida över broar
Mindre respekt, ansvar, empati och trygghet i samhället

3 sanningar om mig:
Jag får en skostorlek större när jag dricker rött vin och näsan har en tendens att domna bort
Jag älskar naturella nötter av alla de slag
Jag har en smalgarderob och en tjockgarderob. Befinner mig just nu i tjockgarderoben på god väg mot smalgarderoben. Jag vägrar att slänga smalgarderoben och strävar efter att en dag få slänga bort tjockgarderoben men den håller sig krampaktigt kvar. Sanningen ligger väl någonstans utanför garderoben där jag letar efter känslan att duga som jag är och att vara tacksam för allt jag har.

3 saker jag verkligen vill ha:
Lycka – så klart!
En trädgårdsmästare
En städerska

Tömning

Kolhydrattömning pågår i dagarna tre. Huvudet gör ont. Kroppen orkar nästan inte lyfta upp sig själv. Frivillig utmaning. Har fått en utmaning av Spader Madame också - spännande!
Strålande härligt väder och prognosen säger +27 i Stockholm på Lördag. Längtar efter att få springa runt djurgården igen. Älskar den staden.
Jag och Krögaren har börjat grundmåla plankor. Det är dags att byta ut vindskivorna på huset.
Kid 1 har kört med sin nya cykel i en crossbana så hela kedjesystemet är paj. Bra utgångsläge inför 5-milsturen med skolan nästa vecka. Får väl se om Grannen kan bedöma hur stor åtgärden blir för plånboken.

Konflikt är nyttigt

Henrietta är impulsiv.
Henrietta vågar stå för vad hon tycker.
Alla uppskattar inte detta.
Intressant, men konfliktfyllt.
Henrietta kapitulerar och tar bort ett inlägg som kan verka stötande.
Det är dock valfritt att läsa bloggar och jag är den jag är så jag kan inte lova att stötande material aldrig kommer åter men jag kan ju välja mina ord.

Mors Dag

Måste vara en bra mor tänker jag när jag får kaffe på säng och fyra (!) paket av mina barn.
Så här på söndag kväll och i efterhand är jag mycket tacksam för att den här dagen gick så bra som den gjorde. Efter joggingrunda med Kid 2 på cykel bredvid åkte vi ner till hästarna.
Kid 2 hade ridit klart, jag hade mockat klart och vi skulle avsluta med en liten tur i skogen innan vi gick tillbaka till stallet, så jag gick bredvid. Vi såg en björk över stigen som var i perfekt höjd för ett hopp, vilken lycka! Helt hjärnsläpp (kommer jag på i efterhand) går jag över en träbro och Kid 2 tvekar men går efter. Det är precis som ödet hade bestämt att vi bums skulle över den där bron. Vi rider ju alltid över såna broar med islandshästarna. Men (i efterhand) inser jag att de hästarna är tränade för det. Nästan över blir hästen rädd för en buske och får för sig att vända, vilket resulterar i att bakbenen åker ner i bäcken under bron. Häst och ryttare blir liggande i den djupa bäcken. Förtvivlad Kid 2 kommer upp men hästens bakben är kvar och sjunker djupare. Jag tar den snabbaste springturen jag har gjort i hela mitt liv till Erik och som av en ingivelse är två hästkunniga tjejer där just idag. Tillsammans får vi, efter något som känns som evigheter, upp hästen ur diket. Erik fick några sparkar. Hästen ser pigg ut, vi duschar med varmt vatten och sätter på honom dubbla täcken. Alla lever och allt gick bra.
I bilen på väg hem, när chocken har lagt sig, inser vi vad som hade kunnat hänt och jag ryser. Jag ältar och ältar och kan inte förstå hur jag kunde vara så dum. Känner mig nog som han som körde in i bron i Stockholm med båt och raserade den totalt. Det är bara att inse att det var ett misstag av en helt orutinerad stallmockare. När man har med så stora djur att göra måste man ha en oerhörd respekt. Jag har lärt mig en läxa och jag glömmer aldrig denna dag. Kid 2 har också lärt sig för livet och vi är så tacksamma att det här gick så bra. Vi fick i alla fall årets första dopp i ett dyngstinkande dike. Var helt slut på kvällen och dagen avslutades med att kompostpåsen brast i hallen när jag skulle gå ut med den. Gott luktande kompost över hela hallmattan. Majs är svårt att plocka upp. Har nu lärt mig att hela behållaren följer med ända ut nästa gång. Tänk vad mycket man kan lära sig på en enda dag. Tror att jag måste börja i terapi. Eller, vad är en kompostpåse när man nyss har räddat ett hästliv?

Somnade någon gång efter midnatt eftersom jag låg och ältade: varför, varför….