En kroppsdel mindre

Utdragning av visdomstand stod på agendan kl 13 idag.
Gamla trogna tandläkaren har blivit ersatt av en tandläkarissa från Polen.
Vid förra besöket var hon så försiktig att hon knappt nuddade på tänderna. Hon frågade om det gjorde ont innan jag ens hade hunnit gapa. Inför detta besök undrade jag därför om denna kvinna verkligen var kapabel att dra ut en visdomstand.
Alla berättelser ur det förflutna om visdomständer med rötter långa som spagetti kom konstigt nog upp till ytan nu. Så passande.
Efter tre toalettbesök, med kallsvettiga händer och darriga knän tog jag mig uppför folktandvårdens bruna trappa.
-Jaha, varsågod. Då var det dags, ekade sköterskans röst i väntrummet.
Hmmm…lite bedövning säger issan…inte spänna mig…lugn…slappna av…tången in i munnen, bända, vrida och vips! En blodig varulvstand med en märklig j-formad spets såg dagens ljus. Jag har blivit berövad en kroppsdel. Och vilket otroligt bra jobb issan gjorde. –Är det redan klart? mumlade jag med den blodiga bomullstussen hårt pressad i käken.
10 minuter från fotens inträde i rummet till fotens steg ut ur rummet!
En eloge till Sveriges tandläkarvård. Att det dessutom kostade hälften av vad jag tänkt mig gjorde ju inte saken värre. Kan man säga att jag sparade 500 idag? För 500 kan man: gå på massage eller köpa ett par drinkar eller en ny tröja eller en ny parfym eller en present mina barn (eller till min man) eller spara eller….Skulle jag ha frågat om jag fick ta med tanden hem och lägga den i ett glas vatten…utifall…?
-Ät inget på tre timmar! Tur att jag hann äta lunch.
Av skadan blir man vis….eller av visdom blir man skadad?
Andras dårskap är den klokes visdom.
På kvällen i fåtöljen infann sig en märklig trötthet. Nerklubbad.

Paula Radcliffe - släng dig i väggen!

Springpassen börjar gå lättare….Paula Radcliffe – släng dig i väggen! Att springa är verkligen Henriettas Lyckopiller!
Henriettas nya favorit: Ronnie Sandahl.
Skrattar gott åt hans kommentarer om Anna Skippers hemsida.
Henrietta tipsar: http://www.aftonbladet.se/stockholm/ronniesandahl/

Råkade av en händelse, vid lite nonchalant teveslözappande, höra en kommentar från programmet ”Mannen som kunde prata med hundar”:
Det är aldrig, ALDRIG, för sent att lära en gammal hund att sitta!
Jag visste väl det! Än finns det hopp!

Sagan om den duktiga lilla flickan

Det var en gång en duktig liten flicka.
Hon kände sig som en liten prinsessa och allt var som hon hade tänkt.
Ingenting gick emot henne. Den duktiga lilla flickan tyckte inte om när hon blev ombedd att göra något, men när den duktiga flickan gjorde något som inte var väntat blev hon så lycklig när hon såg minerna på det överraskade människorna. Hon älskade att vara duktig! Hon blev en riktigt duktig liten flicka. Åren gick och den duktiga lilla flickan blev stor, gifte sig med sin duktiga prins och fick två duktiga barn. En dag började hon bli trött på att vara så duktig och ville istället duga som hon var. Vara den hon var. Hon hade hamnat i drakens duktighetsfälla. Hon började prova att sluta vara duktig ibland men ack hur hon fick kämpa med sitt dåliga samvete. Samtidigt blev hon lyckligare. Hon upptäckte också att det fanns motgångar och hon fann ingen råd när dessa kom ty hon hade inte upplevt dem tidigare.
Prinsen ville att hon skulle släppa loss och vara den hon var ty han såg att det gjorde den lilla duktiga flickan lycklig.
Genom åren fortsatte den lilla duktiga flickan att vara duktig och fortsatte att försöka att inte vara duktig, och så vitt jag vet…så håller hon på än idag. Men hon lärde sig till sist att livet kan vara underbart även om man inte dansar på rosor varje dag.
Hon lärde sig att handskas med draken som lurade runt knuten och nu kunde hon leva lyckligt i alla sina dagar.

Lyckan kommer lyckan går…
Efter veckor av duktig flicka kände jag stort behov av att bara göra ingenting en dag. Jag tror det blev tre filmer på canal plus under dagen. Helst ett romantiskt drama så man får gråta lite. Men mamma….vad pinigt! Grät senast så tårarna trillade i mellandagarna när Lassie kom hem och utmattad sjönk ner utanför dörren medan snön började falla över pälsen….
So what! Ska man behöva bli sjuk för att få tillbringa en dag i fåtöljen? Finns det ingen delete-knapp för dåligt samvete?
Tyvärr kommer godissuget smygande också….med magont som resultat. Varför gör man ibland saker som man vet att man mår dåligt av? Tröstar mig med att det finns saker som kroppen mår ännu värre av och tänker tankar om rökning och droger. Och ska man ägna sig åt dödssynd nr 3 så är det väl tur att man inte är shopaholic.
Inget löppass i helgen. Hade gjort susen…men Duracelkaninen var inte uppladdad. Köpte lite lycka(Mivitotal) och hoppas få upp energinivån.
Summering: Gjort är gjort. Jag förlåter mig själv och tar nya tag i morgon. Måste lära mig att njuta utan krav.
Mission impossible i fåtöljen omvandlas till en massa möjligheter!
Det är lättmockat idag! ropar Travaren hurtigt på väg till jobbet med uniformen på.
Undrar var energin man hade i den åldern tog vägen. Måste gå att träna upp igen. Lättmockat…hmm…OK då…beror det på nytt spån?
Det är viktigast att få upp kisset dvs lukten så spånet inte är fuktigt. Det gör inget om det blir några bajsploppar kvar. Travaren är så duktig och jag känner mig skamset nybörjare, men jodå, det som förut tog tre timmar tar nu en och en halv! Det är 50% snabbare! Duktig flicka!
Försökte förtränga högen av disk i ögonvrån när jag tittade in på baren men kände att jag måste dit och hjälpa till nästa vecka. Turistströmmen från fjällen ökar för varje vecka som går.
Stackars lilla duktiga flicka. Hur lär man sin egen dotter att inte vara duktig?
Kanske genom att visa att ingen är perfekt. Kanske bättre att hata den man är än att älska den man inte är? Jag jobbar med att vara en god förebild.
Läser mina affirmationer och blir på bra humör:
Allt jag vill är möjligt
Mitt liv är positivt och underbart
Jag älskar mig själv precis som jag är
Svårigheter jag inte kan undvika vänder jag till något positivt
Jag unnar mig framgång
Jag förlåter mig själv och alla andra
Får ett leende, en puss och en näskram av Krögaren som kommer hem…med middag…vilken lyx i livet!
Tillbringar en timme i telefonmöte med styrelsen på kvällen.
I övrigt en helt vanlig helg. Helt OK faktiskt!
Svärmor meddelar att nu är vi på väg…både till Helsingfors och Cypern!
Lyckan kommer, lyckan går…nästa vecka vänder det.

Hemstickade strumpor

Kid 1 ska ha glasögon – igen! Trots att ögonläkare och ögonprofessor tidigare har sagt att vi kan vara utan och att det växer bort. Vår lokala ögonläkare har arbetat i 30 år med ögon och vi ska lita på henne istället, tycker hon. Minsta misstanke brukar upplevas som kränkande för en läkare. Har recept, ska gå till optikern och prova lämpliga bågar. Hoppas att det finns några som passar en hårdrockare. Kid 1 först besviken men efter samtal känns det OK ändå.

Kid 2 sitter på Ishallen och ska åka skridskor och har glömt tunnare strumpor och ringer och säger att jag ska komma dit. Eftersom jag inte har någon bil nu så blir det Krögaren som får göra en akutinsats. Väl framme fanns det redan 2 par strumpor. Hur mycket ska vi föräldrar curla egentligen. Hur överlevde man förr?

Skulle egentligen ha åkt till Göteborg på mässa idag men stoppar huvudet i sanden och hoppar över det. Tänker på mitt ego och laddar upp batterierna istället…
Har skickat mina två unga praktikanter på mässa. Oroliga ”mamman” ringer och kollar hur det går men får inget svar…men får senare en rapport att dom har varit ute på Avenyn och haft det kul.

Hemstickade strumpor och ny veckotidning väntar på mig efter springpasset –
mina föräldrar är bäst i hela världen!

Ur en ko(ordinator)s dagbok…

Vaknar
Sätter på Kaffe
Sätter på Ägg
Diskar ur kattskålar och ger katten mat
Packar väskan smörgås, matlåda, frukt
Duschar, smörjer, borstar, sminkar
Kläder på
Kaffe gårdagens tidning
Katten ska ut och in igen
Tänder rengöres
Snabb promenad till jobbet
Stämplar in
Oj – redan frukost! Oj – redan lunch!
Stämplar ut, stämplar in
Oj – redan dags att gå hem!
Stämplar ut
Promenerar hem. Åker till Bahamas. Vinner 5 miljoner på Triss. Köper en cabriolet. Betalar av alla lån. Anlitar fackmän och gör en SPA-avdelning med kakel från Provence. Lägger nytt golv i hela huset. Tapetserar. Gör ett lyxrum till tonåringar.
Tar en weekend till Rom….
Vaknar upp ur min dröm
Kommer hem
Springer
Fixar fram middag
Äter
Familjemys (för kort)
Kollar morgondagens aktiviteter för att ligga steget före
Brer morgondagens frukostmackor
Ser på TV
Blir killad på ryggen…
Somnar sött

Men till nästa år igen….kommer han vår gamla vän…

Hårdrocksmusiken dånar i mina öron från Kid 1 på övervåningen som övar elgitarr och keyboard. Härligt med brinnande intresse - tålamodskrävande för en gammal trött moder. Helgen har gott i nyttans tecken. Långpass har avverkats. Idag mellan
08.30 och 13.30 har jag städat som en galning för att röja alla spår efter julen.
Våren – jag är redo! Kroppen värker men själen är renad!
Idéer om renovering, gardiner, hyllor mm ploppar upp...
Ute är det vintervitt, 10 minusgrader och strålande sol! Borde vara ute och få en dos solljus men städa är ibland ett nödvändigt ont som blir tråkigare och tråkigare för varje gång…blir man bekvämare och latare med åldern eller vad är det?
Krögaren har haft öppet hela helgen och har nu kommit hem till hemmets lugna vrå.
Han myser med kvällstidningar (jag lyckades köpa en av varje den här veckan…) och hockey i ena rummet medan jag och Kid 2 ser Nalle Puh och Andra Avenyn i andra rummet. Var är pusslens och familjespelens tid……men var det bättre förr? Ju förr desto bättre?

Efter snart 15 år på min arbetsplats upplever jag (igen) att vi ligger steget efter istället för steget före (agera istället för att reagera). Istället för att förvarna kunderna om en leveransförsening stoppar vi huvudet i sanden och hoppas att kunderna inte ska märka något…med resultatet att vi får lägga ner en massa jobb på att svara på telefonsamtal från irriterade kunder…Men man får inte vara ambitiös och duktig och försöka hjälpa till att lösa ett problem. Man ska tagga ner och veta sin plats! Därför rättar jag mig i leden och har bara en genial lösning: Alla irriterade kunder kopplas direkt till vår ledningsgrupp så får de lösa problemet. Perfekt och väldigt utvecklande för företaget. Problem kallas för ”apor” på min arbetsplats och snart kan vi öppna zoo så folk kan mata alla apor som hoppar runt. Jag är uppgiven.
Henrietta får ingen respekt. Henrietta tänker inte visa någon respekt.
Och ute i världen är det krig och svält…

Veckans sämsta: Att inte bli respekterad.
Veckans bästa: Svärmor i Stockholm har bokat resa till Cypern vecka 31 och bjuder med oss igen! Att se fram emot och längta är en stor del av resan. Det ska bli så underbart härligt! Vad vore livet utan vin på balkongen! Vilken lyx att slippa laga mat och diska på en hel vecka – och nu ska bikiniformen fram!

Lättja

Dagen går i dödssynd nr 4:s tecken: Lättja.
Lyxdag med bilkörning till jobbet, även om jag börjar bli förtjust i morgonpromenaden.
Lyxen fortsätter med besök hos frisören. Jag önskar att alla hade en sån frisör som jag har! Härligt att bli lite ompysslad och bortskämd! Och så snygg jag blev sen!
Rookien, vår nya medarbetare på marknad, anar en livskris då jag både bloggar, har ny frisyr och tränar till maraton, på en och samma vecka! Sprang förresten som en skållad råtta också på jobbet för att hinna få fram de sista bilderna till hemsidan. Nu är det nära! Jag och Travaren pratade om karriär och framtid.

Oroar mig lite för min Tvilling som ser ut att kippa efter andan just nu. Kom ihåg att det bara är ett jobb och vi kan inte hålla upp hela världen på våra axlar. ”Den rätta tiden att koppla av är när man inte har tid till det”. (han va ä i sa…ôm ä vor meningon att ân skull rötsa sô vor en född mä en skörsten på huvve”…) Ja, det är mycket att göra nu och det är krig i Irak.

Nej, se glädjen i Gundes ögon! Han är så där naturligt glad så det nästan blir pinsamt. Ibland önskar jag att jag vore så. -Nu måste du lära henna att säga Nej, ger några kloka män honom rådet, när Kalla precis har kämpat sig över mållinjen som segrare. Heja Sverige!

Som jag anade, blev någon lockad av min tidigare rubrik ”Rid i natt” och naturligtvis en man – Vi kvinnor älskar enkla ting – män!

Avslutar dagen med att strax se säsongens sista avsnitt av Medium. Lättja!