Lomar vann inte V5-loppet

Skolavslutning för Kid 1.
Ett helt sommarlov framför sig med sovmorgon varje dag!

Idag har jag lärt mig att acceptera verkligheten som den är och att gilla läget vad som än händer. Nu tränar jag på det hela tiden och det känns otroligt frigörande. Jag mår bra och samtalen är ett avslutat kapitel. Nu går jag vidare i livet.

Jag, Krögaren och Foppahussen åkte till Rättvik på trav, inbjudna av Dalbergs. Egentligen skulle Kid 2 ha varit med men hon hade avslutning på Stallet och Agility så jag fick vara med i stället. Kan det ha varit för att få en chaufför…? Vi åt mycket god mat och killarna drack pilsner.
Vi spelade och satsade på hästar. Så klart vinnare på Lomar från vår by men tyvärr blev han besegrad av en norsk häst. Andelar i ett större system gav en liten utdelning. Förundrades över hur kunniga de är som ofta går på trav.
Sen kväll men jag har ju lärt mig att acceptera känslor som t ex trötthet, och tänk, nästa dag var jag hur pigg som helst. Klämde 8 km morgonjogg hur lätt som helst.

Myggorna är förlåtna

Började dagen med ett lyckopiller, d v s joggade 8 km. Försöker njuta så mycket jag kan av det strålande härliga sommarvädret. Man vet aldrig vad som kommer näst.
Jag och Kid 2 hjälptes åt att göra klart Stallet. Satt med i sulkyn när vi körde sen.
Efter lunch åkte jag och kidsen till Sommarstugan. Började med ett dopp i sjön och förundras över hur varmt vattnet är i början av juni! Solade på klipporna och njöt av livet. Träffade några släktingar på stenarna.
Mamma skämde bort mig med ett glas rött och cashewnötter innan middagen. Åt jättegott grillat kött och ett till glas rött slank ner av bara farten.
Sen laddade vi för årets stora Event: Gäddfiske med Morfar! Ett bottennapp och lång tid senare hoppade vi iland vid stugan igen. Nej, Mozart, ingen fisk till dig ikväll. Men vad gör det med en sådan underbar natur och båtmotor!
Sömniga Sommarnjutande Soldyrkare Somnade Sött Senare.

Vaknade som vanligt först av alla på söndag morgon. Gick ner till sjön och njöt av vågskvalpet, fågelkvittret och tystnaden. Gick en promenad och hade frukosten serverad när jag kom tillbaka. Jag blir så lat när jag kommer till Mamma och Pappa. De får mig att känna mig som en liten flicka igen och det är såååå skööönt!
Efter frukost blev det morgondopp och en till tur med båten. Vi åkte hem till Krögaren vid lunchtid. Handlande och lagade spaghetti med köttfärssås. Kid 2 åt två portioner och då får man minsann känna sig nöjd som kock för hon är kräsen med maten. Vi tog cykeln till Mamma och Pappa och tittade på film från när jag var liten. Likheterna med Kid 2 är slående! Sprang en mil längs min favoritslinga. Njuter av dagen. Njuter av livet. Njuter av allt. Till och med Myggorna är förlåtna!

Flow Jo

Dagar med flyt. Kalla det Flow som stadsborna om du vill.
Idag är en dag med Flow. Allt flyter på. Allt är lycka.

Turbostädning av huset på morgonen. Eller som Uggla säger:
-Har du vattensäng? -Nej, men jag har damm under sängen.

Ännu varmare idag. Kid 2 badade hos bästisen.
Sen skjutsade jag ner henne till Travaren för vidare bilfärd till travlopp
13 mil söderut.

Jag och Kid 1 joggade 3 km till min barndoms badstrand, slängde av oss skorna och tog årets första dopp, och sen gick vi hem igen. Jättehärligt! Man behöver inte åka till Disneyland för att få minnesvärda upplevelser. Det är runt knuten det händer. Pratade med några ”gamla grannar” på vägen hem.

På kvällen åt vi sill & tôlla hos Krögaren. Släktingen som trubadur på verandan.

På vägen hem tittade vi in hos Göteborskan som är ”hemma” på barndop över helgen.
Vi har inte setts på minst två år och jag älskar verkligen min gamla kära klasskompis. Hon och jag var alltid lite olika alla andra i klassen. Det känns som vi är lite tvillingsjälar och ändå lever vi helt olika liv, hon i stan och jag här på landet i skogen. Kände mig ivrig som Piff och Puff på julafton. Tusen saker att prata om. Kampen mot myggorna blev dock alltför svår och vi fick ge upp efter någon timme.
Kid 1 hade en kommentar när vi kom hem: Mamma, du ser äldre ut än henne…

Travaren tog hem en seger! Hämtade hem en trött Kid 2 sent på kvällen.

Dagens vits:
-Varför får man inte ha hundar med sig på flyget? -Det är Tax free!

Sjung om studentens lyckliga dar...

Årets varmaste dag. Kvalmigt i parken där studenterna togs emot. Jag och Kid 2 var där och hängde blommor runt Travarens hals.
Vi hade fått äran att bli inbjudna av Travaren på studentmiddag uppe vid deras fäbodställe. Underbart fint ställe högt placerat med milsvid utsikt. Kossorna och fåren på sommarbete såg ut att stormtrivas. Vi åt gott och drack kaffe med familjen. Sen tog vi med oss studenten ner till byn för vidare festligheter hos Krögaren. Jag spelade Wind of change i bilen. Det var "låten" i min klass när jag tog studenten. Vilken lycka att vara student. Hela livet framför sig.

Sorg och brännboll

En sorgens dag. Har tagit farväl i kyrkan av min kära kollega.
Det var jobbigt men känns skönt att detta avsked finns i kyrkan.

Klassfest på kvällen med Kid 2, picknick, bad och brännboll.
Strålande vackert väder varje dag. Sommaren har onekligen börjat bra!

Jag vill springa men det vill inte mina ben

Framsida lår har ont. Svårt att sätta sig. Ännu svårare att resa sig.
Det är sviter man får ta efter ett Maraton. Som tur var räddade favoritmassören mig på måndag kväll och slätade ut de värsta muskelknutarna.
Började klippa gräset med handjagaren. Krögaren mötte halvvägs med motorklipparen. Sommarens stora aber och det växer så det knakar.
Krögaren köpte nya fina ballerinaskor till Kid 2. Vita med röda prickar och röd rosett. Blir fint till avslutningen med kjolen hon köpte i Stockholm. Även Kid 1 fick skor av mig på tisdagen. Storlek 43 (!).
Underbart härligt högtryck står stadigt ovanför oss hela den här veckan också. Kvällspromenad med kidsen och de stela benen.
Vi har en ekorre i vårat träd på tomten.
Börjar längta till Cypern och beställde bl a det här från H&M online shopping.

Lär känna dig själv – spring Maraton

Jag klarade det! Årets Mål nr 2 är uppnått! Här poserar Kid 2 med finishertröjan som alla målpasserare får. Hämtade ut min nummerlapp för att deltaga i det 30:e Stockholm Maraton på lördag morgon. 18 tusen anmälda. 8 tusen sprang för första gången och där ingick jag. 4 tusen kvinnor och jag kom 907:a.
Träffade Tvillingen och ett rutinerat gäng från bygden i en skuggig slänt vid bajamajorna före starten. Man måste vara förberedd. Vaselinburk, vätska, kissa, bajsa, muskelsalvor, solglasögon, keps. 27 grader vid start kl 14. Inga problem de första 30 km – var hur kaxig som helst över västerbron på första varvet. Man måste springa väldigt ekonomiskt och knappt lyfta på fötterna. Farmor och kidsen hejade två gånger längs banan. När jag såg stadion och gick in för andra varvet hörde jag att ledaren var på västerbron på sitt andra varv så jag blev inte varvad i alla fall. Hade tänkt springa 6 minuter per km hela tiden och fram till 30 km gick det bra. Blev nästan lite gråtfärdig utanför slottet vid 30 km skylten.
Sen sa hela kroppen ”stanna, stanna, du ska inte springa mer” och fastän jag hade bestämt att springa hela vägen så stannade benen och började gå vid västerbron på andra varvet. Sen var det en kamp hela sista milen mellan att gå och att springa, eller rättare sagt försöka röra två timmerstockar till ben. Värmen var aldrig några problem men magen tyckte inte om all sportdryck och det blev liksom inte lika roligt att springa. Hela magen hade håll. Krögaren såg banprofilen på nätet hemma och jag hade visst haft 7,23 per minut på slutet, rena promenadtempot. Försökte med Tvillingens råd att köra en projektgenomgång i huvudet för att skingra tankarna. Började 3 gånger med första projektet matta VW Caddy Maxi, men jag blev avbruten av mig själv varje gång när jag kände hur törstig jag var. Sista 3 km tänkte jag att nu får det bära eller brista så då sprang jag resten men varenda liten meter var en kamp. Att en del stod och spydde och att några svimmade runt omkring blev helt normalt. Vissa blödde av skavsår från linnen och byxor. Glömt vaselinen? Någon hade visst fått väldigt bruna byxor….och jag kan väl avslöja att i början när det var tätt mellan löparna kom det en och annan ohygglig odör.
Jag klarade det och gissa om jag var stolt när jag sprang in i mål på stadion. Jag har gjort det! Man fick varmkorv och öl efter målgång men jag var inte ett dugg sugen. Var tvungen att bara fortsätta gå bort till svärmors hus annars hade jag aldrig tagit mig hem. Visserligen bara max en km men varenda steg var jobbigt. Kände mig som A-lagaren jag sett trampa luft på fredagkvällen när vi strosade mot stadion och lyssnade på Kizz.
Konstigt men lårens framsida är det som gör mest ont. Har fullt sjå att gå i en trappa och att sätta mig på toa och komma upp igen.
Just nu känns det som att det inte blir någon mer mara för min del men man ska aldrig säga aldrig. Nästa år kanske jag står där igen. Aldrig sluta springa och mindre sportdryck så kanske det går bättre. Tror visst att tiden blev 4:19. Bävar för att se foto på nätet snart….Men jag gjorde det. Nu klarar jag allt!