Kollar in ringfingrar

Kunde inte undgå att läsa sexspalten i kvällstidningens söndagsbilaga.
Någon ställde frågan om "Stora fötter = Stor penis?". Svaret var att man hellre ska titta på mannens ringfinger. Har man ett långt ringfinger visar det att man har mycket testeoron och därmed större...
Idag har jag studerat ringfingrar på fikarasten och försökt hålla mig för skratt... :)

Vår i luften och nya utmaningar

Får SMS av Sonen som fått vårkänslor där han är, 33 mil söderut.
Pratar med Mamma och Pappa som precis kommit fram till Spanien. Ingen snö. Med kortärmad står Mamma och planterar blommor på takterassen.
Jag får trösta mig med att stora vägen jag springer på är fri från snö i alla fall. Och att det är ljust mycket längre på kvällen nu. Det finns hopp. Det kommer att bli sommar i år. Igen.

Idag har jag fått erbjudande om ett nytt spännande projekt på jobbet. Jag har tackat ja vilket innebär att mina ordinarie sysslor kan bli gjorda av en vikarie till mig om projektet visar sig att vara mer än den halvtid som det var tänkt från början. Projektet startat snart och varar fram till Oktober. Jag är taggad.

Fick mail igår från löparklubben där "någon" lovat att springa naken på Påskruset om det blir fler än 10 på träningen. Det dinglar i skogen...Tyvärr fick jag nyss nytt meddelande att de bara var 4 st så nakenchocken blir inte av. Tyvärr. Om vi inte triggar igång en ny utmaning förstås...Saknar måndag kl 6-klubben och måste åka hem någon måndag så jag kan vara med dem igen!

2nd thoughts

Den här veckan har jag haft tid att grubbla mycket över livet när jag tränat och promenerat på kvällarna i min lilla arbetsby 11 mil bort från hemma.
Mindre bra: Jag är inte hemma. Borta bra men hemma bäst.
Drivmedlet till bilen kostar mer än någonsin så av ekonomiska skäl åker jag inte hem förrän på torsdagar. 3 nätter borta från min älskade make och min älskade dotter.
Bättre: Jag har världens roligaste arbete. Jag har valt den här förändringen själv. På lång sikt är det världens chans. Chans att utveckla mig inom projektledning som är det roligaste jag vet.
Om 3 år ska Dottern börja gymnasium och vi kanske flyttar med henne...? Sonen bor 33 mil från hemma. Och han klagar inte...

Nu SKA jag börja. Bara sätta igång. Skriva på den där boken som jag har tänkt på en längre tid. så jag sätter igång. Då pajar datorn. Är det någon mening med allt som sker? Jag VILLE verkligen börja nu. Måste införskaffa en ny mini-pc så jag kan skriva. Det är säkert dyrare att laga den gamla skrutten.

Något inom mig säger att jag ska bli författare. Alla varnar för att det är svårt att livnära sig på att enbart skriva. Få förunnat.
Kanske behöver jag tiden. Tiden att grubbla. För att veta vilken riktning jag ska ta.
Med lite perspektiv inser jag att livet är härligt. Precis som det är. Ändå.

Ont om tid finns det gott om

Jag hann visst inte göra inlägg så ofta som jag tänkt mig i mitt försök att börja blogga igen...Och ja, jag är väldigt medveten om att det aldrig blir som man tänkt sig. Men jag håller sidan öppen. Man vet aldrig när skrivkrampen lossnar, man sitter ensam på något hotellrum och filosoferar och rätt vad det är har skrivit mer än någonsin!

Hörde nyss mina engelska kollegor diskutera facebook i rummet bredvid:
- Really? Are you a facebook freak? So you have like 3475 friends. Weird! How many do you have IRL?
- I don´t care if I´m a freak. What I am afraid of is all the normal people. I like being a facebook freak.

Undra vad Dr Dolittle hade sagt...

Idag tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte åkte på älgen som sprang ut på vägen. Det blev en lång tvärnit och älgen klarade sig. Sen kom en till springande direkt efter i hasorna på den första. På lååånga ben (de är stora!) löpte de vidare in längs en liten grusväg. Ett fint älgpar i morgonrodnadens första timmar. -23 grader.
Svärfar har alltid många djur på sin tomt. Fåglar, rådjur, ekorrar. Senaste tillskottet är en älg. "-I morse sov han till halv elva!"
Jag undrar vad Dr Dolittle, som jag döpt om Svärfar till, hade sagt om min morgonstund. Han hade säkert tyckt att det varit vackert och njutit. Kanske öppnat rutan och pratat lite med dem.
Själv dunkade mitt hjärta frenetiskt och jag slog av ljudboken en stund. För att smälta vad som nyss hade hänt där mitt ute i skogen.

Nya perspektiv

Efter 17 år på ett litet företag slår det mig nu hur svårt det är att hitta rätt person på ett stort företag.
Efter 4-5 samtal kan jag till slut hitta den person som är ansvarig för det jag undrar.
–”Nej, det har inte JAG hand om. Då ska du prata med HAN”….
Jag ler för mig själv och tycker ändå att det är 1000 ggr bättre…

Kultur äter Strategi till frukost

Jag försöker skapa struktur. Min Strategi är att börja försiktigt i liten skala. Lära oss krypa innan vi går. Inte för mycket på en gång. Lite i taget. Kommunikation. Alla ska med.
Och överallt känner man igen "Kultur äter Strategi till frukost". Ett företags kultur struntar i "jobbiga" projektverktyg. Merparten av Människan är rädd för nya rutiner och förändringar.
Efter 3 avdelningsinformationer, bildspel och citat känns det som jag gjort vissa intryck. Kanske sått ett litet frö i någons tankar.
Det får man vara nöjd med. So far so good.
To be continued...